Hårdrockens historia
Den hårdare varianten av rock uppstod förstår inte riktigt över en natt. Detta var istället resultatet av en utveckling inom rockmusikens sound, något som tog sin början framåt slutet av 1960-talet. På den tiden handlade det nästan uteslutande om brittiska band; där exempelvis storheter som Deep Purple började ge musiken en hårdare prägel från att närmast ha låtit som the Beatles inte långt dessförinnan.
I Deep Purples fall var det albumet In Rock från 1970 som markerade skillnaden mellan det gamla och det nya soundet. Denna platta var dock inte startskottet för hårdrocken; om man så vill hade genren redan ”smugits” igång av den ökände rockgitarristen Jimi Hendrix, som med sitt distade gitarrljud gav musiken en helt annan tyngd än vad som tidigare var möjligt. Överhuvudtaget var detta en tid för experimenterande, inte bara vad gäller musik, och det gällde att som nytt band både synas och höras.
Förutom Deep Purple var det band som Led Zeppelin, Uriah Heep och Black Sabbath som stod för den första vågen av hårdrock. Dessa band har länge varit förebilder för en lång rad olika hårdrocksmusiker, något som märks på att sounden har ärvts och vidareutvecklats kontinuerligt. Idag är många av de vinylalster som spelats in av dessa tidiga hårdrocksband riktiga rariteter och därmed värda en mindre förmögenhet. Skulle man hitta någon av dessa skivor och just då ha lite dåligt med pengar: gör en låneansökan! och köp dig ett stycke musikhistoria.
Några år in på 1970-talet blev rockgenren mer teatralisk och från USA kom hårdrockare som Kiss och Alice Cooper, som satsade på det visuella med i det närmaste chockerande scenshower. Detta var förstås mestadels ett PR-trick för att synas bland alla andra band, men ett mycket effektivt sådant. Britterna kontrade dock igen några år senare med den nya vågen av heavy metal (som hade blivit en term för hårdrocken); New Wave of British Heavy Metal. Denna våg inkluderade band som Iron Maiden, Saxon och Def Leppard.
Hårdrockens storhetstid måste nog ändå sägas vara på 80-talet. Nu hade en mängd olika subgenrer bildats och hårdrocken associerades mer och mer med hits och listettor, något som inte varit tänkbart tidigare. Den melodiska och lättillgängliga hårdrocken, framförd av band som Bon Jovi, Europe och många flera, var något som de flesta kunde ta till sig och gjorde hårdrocken något mera ”rumsren” än tidigare – och ansågs till och med lite gullig i vissa fall, eftersom det skapades en trend kring just tilltalande utseende i och med flickidolerna i de nyare banden.
I och med Grungens intåg ett par år in på 1990-talet tvärdog hårdrocken. Detta kan förstås te sig underligt; hur kan något som tills nyligen bedömts som bra musik plötsligt i det närmaste förlöjligas? Hårdrocken lyckades dock återuppstå några år senare och många band har setts göra comeback.
